18 april Påskturne´n är över...
Det har varit en intensiv påskhelg med mycket hundträning...
Torsdag kväll, fredag och lördag hos kennel Flatterhaft i Borås ( tack än en gång för all hjälp, Camilla ! )
Därefter vidare till sörmland för två dagars träning. Jag ska skriva mer om det i morgon, nu är det ju hockey...
Jag måste bara tacka mina underbara grannar Mange & Lotta för allt ni hjälper mig med. Återigen tack till Camilla som alltid ställer upp. Det är fantastiskt att komma hem till ett varmt hus ( eldar med ved ), rastade hundar och ett hus ocg trädgård i tip top...jag saknar ord...
I nödens stund prövas vännerna !
Torsdag kväll, fredag och lördag hos kennel Flatterhaft i Borås ( tack än en gång för all hjälp, Camilla ! )
Därefter vidare till sörmland för två dagars träning. Jag ska skriva mer om det i morgon, nu är det ju hockey...
Jag måste bara tacka mina underbara grannar Mange & Lotta för allt ni hjälper mig med. Återigen tack till Camilla som alltid ställer upp. Det är fantastiskt att komma hem till ett varmt hus ( eldar med ved ), rastade hundar och ett hus ocg trädgård i tip top...jag saknar ord...
I nödens stund prövas vännerna !
12 april Träning och forsränning
En bit ifrån huset där jag bor finns det en grävd, stensatt kanal som det så här års forsar ganska rejält i. Över kanalen går det en en skogsbilväg och vattnet passerar genom en vägtrumma som är ungefär 80 cm i diameter. På bägge sidor om kanalen är det ekskog med smågranar inunder.
Dagens träning med dom vuxna bestod i att skicka dom snett över kanalen på linjetag utan att ta vägen över stigen - varken på ditvägen eller på hemvägen.
4 dummisar låg utlagda och efter varje hemtagen dummie så kastades det en lång markering med densamma ut över ett hygge. Hunden markerar, vänder om och tar ett linjetag för att sedan hämta markeringen på hygget.
Efter lite tillrättavisningar så fungerade det riktigt hyggligt.
För en gångs skull när jag tränade dom stora så hade jag Tippen med mig. Hon försökte i början hänga med i dom vuxnas tempo men när hon så småningom insåg sina begränsningar så satte hon sig bara ner och tittade på. Hon är för härlig...
Nä, Tippens lilla äventyr började när vi skulle gå hem. Hon stannade vid vägen som går över kanalen och stod och tittade nyfiket ner i vattnet som försvann in i vägtunneln. Det forsar ju förbi både det ena och det andra och när en större ansamling av löv forsade förbi så tog nyfikenheten överhand. Hon böjde sig ner lite för mycket och vips så halkade hon ner i vattnet.
Förskräckt rusade jag fram bara för att se henne försvinna in i tunneln. Jag hann känna en liten panik men det var ju bara att springa till andra sidan tunneln och där kom hon ju...ivrigt simmandes !
Jag fick tag i nackskinnet och fiskade upp henne lite snyggt och släppte sedan ner henne på backen. Hon skakade sig lite vimmelkantigt för att sedan - ja, just det, springa tillbaks till tunneln igen !
Jag tyckte dock att det kunde räcka med äventyr för stunden så jag kallade på henne och sen gick vi hem.
I skrivandets stund så ligger hon i sin korg och sover. Det rycker lite i henne och det kommer små ljud ibland...kanske drömmer hon om forsränning i kanalen på Engaholm.
Påskhelgen blir intensiv med - som vanligt - kurs hos kennel Flatterhaft, Borås.
Jag ska även uppåt sörmland till och hålla en dags Walkup - träning och en annan 1 - dagsträning för öppen och elithundar.
Till Borås följer även Camilla Bladin med som instruktör och ser till så jag sköter mig och inte dricker för mycket ägg... ; ))
Glad Påsk !!
Dagens träning med dom vuxna bestod i att skicka dom snett över kanalen på linjetag utan att ta vägen över stigen - varken på ditvägen eller på hemvägen.
4 dummisar låg utlagda och efter varje hemtagen dummie så kastades det en lång markering med densamma ut över ett hygge. Hunden markerar, vänder om och tar ett linjetag för att sedan hämta markeringen på hygget.
Efter lite tillrättavisningar så fungerade det riktigt hyggligt.
För en gångs skull när jag tränade dom stora så hade jag Tippen med mig. Hon försökte i början hänga med i dom vuxnas tempo men när hon så småningom insåg sina begränsningar så satte hon sig bara ner och tittade på. Hon är för härlig...
Nä, Tippens lilla äventyr började när vi skulle gå hem. Hon stannade vid vägen som går över kanalen och stod och tittade nyfiket ner i vattnet som försvann in i vägtunneln. Det forsar ju förbi både det ena och det andra och när en större ansamling av löv forsade förbi så tog nyfikenheten överhand. Hon böjde sig ner lite för mycket och vips så halkade hon ner i vattnet.
Förskräckt rusade jag fram bara för att se henne försvinna in i tunneln. Jag hann känna en liten panik men det var ju bara att springa till andra sidan tunneln och där kom hon ju...ivrigt simmandes !
Jag fick tag i nackskinnet och fiskade upp henne lite snyggt och släppte sedan ner henne på backen. Hon skakade sig lite vimmelkantigt för att sedan - ja, just det, springa tillbaks till tunneln igen !
Jag tyckte dock att det kunde räcka med äventyr för stunden så jag kallade på henne och sen gick vi hem.
I skrivandets stund så ligger hon i sin korg och sover. Det rycker lite i henne och det kommer små ljud ibland...kanske drömmer hon om forsränning i kanalen på Engaholm.
Påskhelgen blir intensiv med - som vanligt - kurs hos kennel Flatterhaft, Borås.
Jag ska även uppåt sörmland till och hålla en dags Walkup - träning och en annan 1 - dagsträning för öppen och elithundar.
Till Borås följer även Camilla Bladin med som instruktör och ser till så jag sköter mig och inte dricker för mycket ägg... ; ))
Glad Påsk !!
10 april Livet på en pinne
Blå måndag...för många början på en ny, tung arbetsvecka. Så också för mig men dock inte så tung. Ok, jag började med att försova mig men sen har dagen varit riktigt bra. Ett besök för att få ett bättre liv, en halvtimmes solariepress ( fåfänga har väl aldrig varit en synd..? ), en bra dag på jobbet för att sedan komma hem och se fram emot att få träna sina hundar
Jag har under den gångna helgen varit hos min uppfödare, Monika Thoresson ( kennel Viltvårdarns ) och hållt kurs för en del av hennes valpköpare. En trevlig och inspirerande helg med mycket duktiga labradorer och förare. En sådan uppfödare som Monika skulle alla ha !
Till min hjälp hade jag Camilla Bladin som med sitt rättframma sätt att ge både ris och ros kompletterar min ödmjukhet ( ? ) på ell lysande sätt. ; ) Tack Camilla för hjälpen !
Efter en sådan kurshelg så blir man sugen på att träna sina egna hundar så sagt och gjort..
Jag tog Dis, Gry och Trazan ut först ( se under hundar på www.line-up.se ). Lade ut 5 långa linjetag i en hög och tränade Gry på att på mitt UT - kommando gå långt ut ifrån mig. För varje dummie hon kom hem med så utökade jag avståndet mellan hund och dummie och mellan hund och mig och fortsatte skicka henne mot samma område.
Dummisarna Gry kom hem med slängde jag ut vid sidan om henne som störningar allteftersom jag fortsatte att skicka henne UT. Jag fick korrigera henne vid något tillfälle annars så löste hon sin sin uppgift på ett bra sätt. Till slut var alla 5 dummisarna hemplockade och utkastade igen och jag var nöjd med Grys sätt att lösa sin uppgift.
Störningarna ( 5 st ) som nu låg ute lät jag Dis hämta i form av ett markeringssök. En lätt uppgift kan tyckas men eftersom hon är ganska otränad efter att just haft sin första valpkull så blev det lagom för henne.
Trazan fick sedan ett par långa enkelmarkeringar som belöning för att han, utan knysta, suttit nära Gry som höglöper i skrivandets stund.
Tillbaks hem med dom vuxna hundarna och ut igen med Tippen. Efter några enkla inkallningsövningar så var det återigen dags att fortsätta träningen enligt stolpe nr. 1.
Samma stubbe men den här gången även med lite korv och fläsk som grillades över öppen eld.
Tippen vågar sig längre och längre bort från mig för att utforska milön med alla dofter och löpor efter både fasaner, kaniner, vildsvin och rådjur.
Intressant att notera är att ju längre bort från mig hon är desto snabbare kommer när jag kallar på henne. Men det är klart - får man en korvbit varje gång man kommer som ett skott så kanske det är förståeligt...
Skymningen faller snabbt och med den ökar även ljudnivån. Fasanerna ska ta nattkvist, trastarna sjunger för fullt och den här gången fick vi även sällskap av en flock tranor som högljutt talade om att dom var där.
Ett par kattugglor dök också upp och började slåss om sina revir.
Tippen sitter en bit ifrån mig och bara betraktar och lyssnar. Ibland vrider och vänder hon på huvudet så även hon påminner om en uggla. Hon kastar då och då en blick på mig mest för att kolla att jag sitter kvar och ju mörkare det blir desto närmare mig kommer hon.
Till sist är det helt mörkt förutom eldens sken och då reser vi på oss och går hem.
Under hela tiden vi satt ute så har Tippen varit helt tyst. Hon verkar nöjd med sin tillvaro.
Att sitta en vårkväll vid en eld och bara lyssna på naturen tycker nog både hon och jag detsamma om - det här är livet på en pinne !
Jag har under den gångna helgen varit hos min uppfödare, Monika Thoresson ( kennel Viltvårdarns ) och hållt kurs för en del av hennes valpköpare. En trevlig och inspirerande helg med mycket duktiga labradorer och förare. En sådan uppfödare som Monika skulle alla ha !
Till min hjälp hade jag Camilla Bladin som med sitt rättframma sätt att ge både ris och ros kompletterar min ödmjukhet ( ? ) på ell lysande sätt. ; ) Tack Camilla för hjälpen !
Efter en sådan kurshelg så blir man sugen på att träna sina egna hundar så sagt och gjort..
Jag tog Dis, Gry och Trazan ut först ( se under hundar på www.line-up.se ). Lade ut 5 långa linjetag i en hög och tränade Gry på att på mitt UT - kommando gå långt ut ifrån mig. För varje dummie hon kom hem med så utökade jag avståndet mellan hund och dummie och mellan hund och mig och fortsatte skicka henne mot samma område.
Dummisarna Gry kom hem med slängde jag ut vid sidan om henne som störningar allteftersom jag fortsatte att skicka henne UT. Jag fick korrigera henne vid något tillfälle annars så löste hon sin sin uppgift på ett bra sätt. Till slut var alla 5 dummisarna hemplockade och utkastade igen och jag var nöjd med Grys sätt att lösa sin uppgift.
Störningarna ( 5 st ) som nu låg ute lät jag Dis hämta i form av ett markeringssök. En lätt uppgift kan tyckas men eftersom hon är ganska otränad efter att just haft sin första valpkull så blev det lagom för henne.
Trazan fick sedan ett par långa enkelmarkeringar som belöning för att han, utan knysta, suttit nära Gry som höglöper i skrivandets stund.
Tillbaks hem med dom vuxna hundarna och ut igen med Tippen. Efter några enkla inkallningsövningar så var det återigen dags att fortsätta träningen enligt stolpe nr. 1.
Samma stubbe men den här gången även med lite korv och fläsk som grillades över öppen eld.
Tippen vågar sig längre och längre bort från mig för att utforska milön med alla dofter och löpor efter både fasaner, kaniner, vildsvin och rådjur.
Intressant att notera är att ju längre bort från mig hon är desto snabbare kommer när jag kallar på henne. Men det är klart - får man en korvbit varje gång man kommer som ett skott så kanske det är förståeligt...
Skymningen faller snabbt och med den ökar även ljudnivån. Fasanerna ska ta nattkvist, trastarna sjunger för fullt och den här gången fick vi även sällskap av en flock tranor som högljutt talade om att dom var där.
Ett par kattugglor dök också upp och började slåss om sina revir.
Tippen sitter en bit ifrån mig och bara betraktar och lyssnar. Ibland vrider och vänder hon på huvudet så även hon påminner om en uggla. Hon kastar då och då en blick på mig mest för att kolla att jag sitter kvar och ju mörkare det blir desto närmare mig kommer hon.
Till sist är det helt mörkt förutom eldens sken och då reser vi på oss och går hem.
Under hela tiden vi satt ute så har Tippen varit helt tyst. Hon verkar nöjd med sin tillvaro.
Att sitta en vårkväll vid en eld och bara lyssna på naturen tycker nog både hon och jag detsamma om - det här är livet på en pinne !
4 april. Avkastad och träning
Jag är ganska road av att rida. Mina grannar har ett halvblod som heter Fie. Fie är 15 år och en dam md ganska bestämda åsikter. Hon är också rätt stor, 175 cm i mankhöjd. ( ja, jag behöver en stol när jag ska sitta upp..) Jag tycker det är ganska avkopplande att rida ut framåt kvällen och samla tankarna lite. Ibland tar jag med mig några av hundarna som då får springa lösa under ridturen.
Ikväll var det en underbar kväll och jag bestämde mig för en tur med Fie. Hon kan vara lite besvärlig att hämta i hagen men just ikväll gick det enkelt. Efter att jag sadlat på så gav vi oss iväg i lugn skritt. Jag märkte dock snart att Fie var lite " spattig "... Ni vet, galopp på stället och lite sånt där. Hon reste sig ett par gånger också osv. Förmodligen så ville hon hem igen till sin kompis Vira Blåtira som är en liten ponny. Jag manade dock på henne i trav och så småningom i en behärskad galopp...tyckte jag i alla fall. När galoppen gick som bäst tyckte Fie att hon skulle hem igen. Tvärstopp på stället och Jens flög som en liten vante över huvudet på Fie och slog i backen. Tur att jag har en bra fallteknik, väl inövad under många år som skateboardnörd...Så ingen skada skedd. Jag reste mig och borstade av mig och skulle precis ropa på Fie men det enda jag såg av henne var hennes breda arsle som försvann hemåt.
Förb....kreatur !
Jag gick hem bara för att konstatera att Fie stod utanför hagen och snackade med Vira...fan vet om dom inte skrattade också.. Nähä du, tänkte jag. Mig kastar du inte av ostraffat. Jag tog Fie i tyglarna och gick tillbaks dit hon förbrytit sig, satte upp ( utan stol ) och red vidare på min runda, trots Fies ivriga protester. Ungeför som när jag tränar hund så drev jag igenom min vilja. För mig genast över på hundträningen...
Hemkommen efter ridturen gick jag först ut och tränade Gry ( Searover Willing Gry ).
Minnesdirigeringar som jag lade ut igår med ganska provocerande störningar. Hon respekterade mina UT - kommandon lysande och noterade, men brydde sig inte om, störningarna.
Fortsatte vidare min träning att enbart med kommanden och inga tecken få henne att gå till höger respektive vänster. Nåt jag tror man kan ha stor nytta av när du vet var hunden befinner sig men hunden kan inte se dig.
Sen hämtade jag Tippen ( LineUp go for perfection ) och tränade henne på stolpe nr. 1.
När det skymmer här hemma på Engaholm så är fasanerna och kaninerna som mest aktiva. Dom hävdar revir, dom för ett herrans liv när dom ska ta nattkvist ( ja, fasanerna förstås.. ).
Trastarna sjunger för fullt och morkullorna drar. Kort sagt - många intryck för en liten valp.
Jag sitter bara still på mon stubbe och iakttar henne. Hon får själv lära sig att handskas med alla intrycken. Ibland visslar jag på henne och ger henne kel och en godis när hon kommer och ibland tar hon själv kontakt vilket jag då uppmuntrar.
Det är roligt att se henne ömsom gruffa på och ömsom smyga på när hon får närkontakt med en fasan eller kanin.
Kort sagt - jag utsätter henne för mycket intryck och en, för en valp, provocerande miljö. Allt för att se hur hon reagerar, allt för att lära känna henne så bra som möjligt.
Dessutom är det ganska behagligt att sitta på den där stubben och tänka lite. Mycket kretsar såklart runt hundträning men tankar går också till vad man haft och mist, saknaden efter både det ena och det andra men även längtan efter det nya... Djupt, eller hur !?
Ta hand om er!
Ikväll var det en underbar kväll och jag bestämde mig för en tur med Fie. Hon kan vara lite besvärlig att hämta i hagen men just ikväll gick det enkelt. Efter att jag sadlat på så gav vi oss iväg i lugn skritt. Jag märkte dock snart att Fie var lite " spattig "... Ni vet, galopp på stället och lite sånt där. Hon reste sig ett par gånger också osv. Förmodligen så ville hon hem igen till sin kompis Vira Blåtira som är en liten ponny. Jag manade dock på henne i trav och så småningom i en behärskad galopp...tyckte jag i alla fall. När galoppen gick som bäst tyckte Fie att hon skulle hem igen. Tvärstopp på stället och Jens flög som en liten vante över huvudet på Fie och slog i backen. Tur att jag har en bra fallteknik, väl inövad under många år som skateboardnörd...Så ingen skada skedd. Jag reste mig och borstade av mig och skulle precis ropa på Fie men det enda jag såg av henne var hennes breda arsle som försvann hemåt.
Förb....kreatur !
Jag gick hem bara för att konstatera att Fie stod utanför hagen och snackade med Vira...fan vet om dom inte skrattade också.. Nähä du, tänkte jag. Mig kastar du inte av ostraffat. Jag tog Fie i tyglarna och gick tillbaks dit hon förbrytit sig, satte upp ( utan stol ) och red vidare på min runda, trots Fies ivriga protester. Ungeför som när jag tränar hund så drev jag igenom min vilja. För mig genast över på hundträningen...
Hemkommen efter ridturen gick jag först ut och tränade Gry ( Searover Willing Gry ).
Minnesdirigeringar som jag lade ut igår med ganska provocerande störningar. Hon respekterade mina UT - kommandon lysande och noterade, men brydde sig inte om, störningarna.
Fortsatte vidare min träning att enbart med kommanden och inga tecken få henne att gå till höger respektive vänster. Nåt jag tror man kan ha stor nytta av när du vet var hunden befinner sig men hunden kan inte se dig.
Sen hämtade jag Tippen ( LineUp go for perfection ) och tränade henne på stolpe nr. 1.
När det skymmer här hemma på Engaholm så är fasanerna och kaninerna som mest aktiva. Dom hävdar revir, dom för ett herrans liv när dom ska ta nattkvist ( ja, fasanerna förstås.. ).
Trastarna sjunger för fullt och morkullorna drar. Kort sagt - många intryck för en liten valp.
Jag sitter bara still på mon stubbe och iakttar henne. Hon får själv lära sig att handskas med alla intrycken. Ibland visslar jag på henne och ger henne kel och en godis när hon kommer och ibland tar hon själv kontakt vilket jag då uppmuntrar.
Det är roligt att se henne ömsom gruffa på och ömsom smyga på när hon får närkontakt med en fasan eller kanin.
Kort sagt - jag utsätter henne för mycket intryck och en, för en valp, provocerande miljö. Allt för att se hur hon reagerar, allt för att lära känna henne så bra som möjligt.
Dessutom är det ganska behagligt att sitta på den där stubben och tänka lite. Mycket kretsar såklart runt hundträning men tankar går också till vad man haft och mist, saknaden efter både det ena och det andra men även längtan efter det nya... Djupt, eller hur !?
Ta hand om er!
Stolpe nr. 1 Lär känna din hund
Här kommer en kort resume´av det jag redan skrivit men inte publicerat.
När man får hem sin valp så är det några saker som jag tycker är viktigt. Man måste lära valpen vad den heter, man måste lära den vad ett " nej " betyder och man måste lära den vem som bestämmer.
Jag ger mina valpar en eller två veckor på att bekanta sig med sin nya miljö och på att lära känna den övriga flocken ( människor och / eller hundar. ) Sen börjar jag " träna " valpen.
Träningen går ut på att lära känna den nya individen. Umgås mycket med den, utsätta den för alla möjliga situationer och miljöer, försöka knyta ett så starkt socialt band som möjligt med valpen.
Få den att känna att jag är den stora tryggheten i valpens värld. Det brukar inte vara så svårt...
Vidare så tränar jag mycket inkallning såklart...att den ska sätta sig innan den äter ( på visselsignal ), sitt stanna kvar.. Jag försöker få den följsam när jag är ute och går i skogen, jag uppmuntrar mycket ögonkontakt osv osv..
Jag låter inte valpen apportera särskilt mycket, springa efter bollar etc. Jag litar helt enkelt på att den ska apportera när det blir dags för den träningen.
Jag ska försöka vidareutveckla punkt nummer 1 längre fram.
När man får hem sin valp så är det några saker som jag tycker är viktigt. Man måste lära valpen vad den heter, man måste lära den vad ett " nej " betyder och man måste lära den vem som bestämmer.
Jag ger mina valpar en eller två veckor på att bekanta sig med sin nya miljö och på att lära känna den övriga flocken ( människor och / eller hundar. ) Sen börjar jag " träna " valpen.
Träningen går ut på att lära känna den nya individen. Umgås mycket med den, utsätta den för alla möjliga situationer och miljöer, försöka knyta ett så starkt socialt band som möjligt med valpen.
Få den att känna att jag är den stora tryggheten i valpens värld. Det brukar inte vara så svårt...
Vidare så tränar jag mycket inkallning såklart...att den ska sätta sig innan den äter ( på visselsignal ), sitt stanna kvar.. Jag försöker få den följsam när jag är ute och går i skogen, jag uppmuntrar mycket ögonkontakt osv osv..
Jag låter inte valpen apportera särskilt mycket, springa efter bollar etc. Jag litar helt enkelt på att den ska apportera när det blir dags för den träningen.
Jag ska försöka vidareutveckla punkt nummer 1 längre fram.
Välkommen till LineUp´s blogg.
Här kommer det att skrivas om lite allt möjligt som hunder i hundvärlden. Mycket kommer naturligt att kretsa kring hundträning och framför allt om min nya stjärna LineUp go for perfection , Tippen.
Jag kommer även att försöka delge er lite av mina träningsmetoder och jag kommer att gå igenom mina " stolpar " som jag försöker bygga upp min hundträning på.
För en längre presentation av mig själv, Jens Palmqvist och mina hundar så gå gärna in på min hemsida www.line-up.se.
Jag kommer även att försöka delge er lite av mina träningsmetoder och jag kommer att gå igenom mina " stolpar " som jag försöker bygga upp min hundträning på.
För en längre presentation av mig själv, Jens Palmqvist och mina hundar så gå gärna in på min hemsida www.line-up.se.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!