27 april Träning med alla hundarna
Nyss inkommen efter en blöt träning. Regnet öste ner och det insåg jag inte förräns jag redan var dyblöt...
Först lite träning med Tippen ( valpen ). Inkallningsövningar med små störningar och sedan lite koppelträning. Störningarna bestod av att hon fick sitta och titta på ett par fasaner som bråkade i trädgården och när hon verkade tillräckligt sugen på att springa dit så gick jag ifrån henne 20 meter och kallade in. Hon kom rakt in i mina händer och jag belönade henne med en liten godbit. Anledningen till att jag vill att hon ska springa rakt in till mina händer ( mellan knäna ) är att jag vill att hon ska fatta att det är dit jag vill att hon ska komma sen när hon har en apport i munnen. På så vis kommer jag inte att få några avlämningsproblem. Det är så lätt...
Koppelträningen är om möjligt ännu enklare...ju mer hon stretar i kopplet desto mer drar jag åt andra hållet och när hon kommer upp vid sidan så belönar jag henne. Inte så mycket lock och pock, alltså..
Jag visar henne var jag vill ha henne snarare än lär henne ! Enkelt och effektivt.
Dom vuxna hundarna...jag gick rakt fram på ett stort fält och hade dom under kommando " hopp & lek ".
Ungefär var 30:e meter satte jag en käpp och gömde en tennisboll ( det blev 4 käppar ) och efter ca 150 meter kallade jag in dom och visade dom att här lägger jag dummisar, 6 stycken.
Sedan vände jag om och gick rakt tillbaks till början och skickade Gry ( Searover Willing Gry ) på ett linjetag. Eftersom hon inte uppmärksammat käpparna och bollarna, som låg ca 20 meter vid sidan om den tänkta linjen, så toksprang hon ut och tog en dummie.
Därefter skickade jag Dis ( Viltvårdarns Dis ) som suttit och tittat på var Gry hittade sin dummie och började också tokspringa - dock med en stor skillnad - , när hon var mitt emot första käppen blåste jag stopp och vinklade henne vänster och kommenderade närsök. Lite konfunderad blev hon allt men efter lite övertalning så sökte hon riktigt bra bland grästuvorna och hittade så småningom bollen.
Därefter var det Trazans ( Mincer´s Harley ) tur och han ville såklart dit Dis hade hittat en boll men jag kommenderade honom ut och då förstod han att det var linjetagen som gällde...
Sedan var det Grys tur igen och hon ville såklart till linjetagen men henne vinklade jag vänster vid andra käppen och kommenderade närsök...osv..ja, ni förstår säkert.
Hela övningen tog ca 20 minuter och då hade hundarna fått två apporter var. Ett linjetag och ett närsök.
Lagom träning..
Nu ska jag planera ihop en liten middagsmeny för morgondagen, jag har fått ett erbjudande jag inte kan tacka nej till... ; ))
Må väl !
Först lite träning med Tippen ( valpen ). Inkallningsövningar med små störningar och sedan lite koppelträning. Störningarna bestod av att hon fick sitta och titta på ett par fasaner som bråkade i trädgården och när hon verkade tillräckligt sugen på att springa dit så gick jag ifrån henne 20 meter och kallade in. Hon kom rakt in i mina händer och jag belönade henne med en liten godbit. Anledningen till att jag vill att hon ska springa rakt in till mina händer ( mellan knäna ) är att jag vill att hon ska fatta att det är dit jag vill att hon ska komma sen när hon har en apport i munnen. På så vis kommer jag inte att få några avlämningsproblem. Det är så lätt...
Koppelträningen är om möjligt ännu enklare...ju mer hon stretar i kopplet desto mer drar jag åt andra hållet och när hon kommer upp vid sidan så belönar jag henne. Inte så mycket lock och pock, alltså..
Jag visar henne var jag vill ha henne snarare än lär henne ! Enkelt och effektivt.
Dom vuxna hundarna...jag gick rakt fram på ett stort fält och hade dom under kommando " hopp & lek ".
Ungefär var 30:e meter satte jag en käpp och gömde en tennisboll ( det blev 4 käppar ) och efter ca 150 meter kallade jag in dom och visade dom att här lägger jag dummisar, 6 stycken.
Sedan vände jag om och gick rakt tillbaks till början och skickade Gry ( Searover Willing Gry ) på ett linjetag. Eftersom hon inte uppmärksammat käpparna och bollarna, som låg ca 20 meter vid sidan om den tänkta linjen, så toksprang hon ut och tog en dummie.
Därefter skickade jag Dis ( Viltvårdarns Dis ) som suttit och tittat på var Gry hittade sin dummie och började också tokspringa - dock med en stor skillnad - , när hon var mitt emot första käppen blåste jag stopp och vinklade henne vänster och kommenderade närsök. Lite konfunderad blev hon allt men efter lite övertalning så sökte hon riktigt bra bland grästuvorna och hittade så småningom bollen.
Därefter var det Trazans ( Mincer´s Harley ) tur och han ville såklart dit Dis hade hittat en boll men jag kommenderade honom ut och då förstod han att det var linjetagen som gällde...
Sedan var det Grys tur igen och hon ville såklart till linjetagen men henne vinklade jag vänster vid andra käppen och kommenderade närsök...osv..ja, ni förstår säkert.
Hela övningen tog ca 20 minuter och då hade hundarna fått två apporter var. Ett linjetag och ett närsök.
Lagom träning..
Nu ska jag planera ihop en liten middagsmeny för morgondagen, jag har fått ett erbjudande jag inte kan tacka nej till... ; ))
Må väl !
25 april GOD save the Queen eller en helg med engelsmän
Det tog ett par dagar men nu har helgens intryck landat och slagit sig till ro.
Efter en helg med Guy Bennet och framför allt Paul Bates så har, återigen, träningen med egna hundar fått sig en ordentlig knuff framåt.
Jag har under årens lopp varit i kontakt med en del engelsmän och börjar förstå deras träningssätt och, framför allt, deras syn på hundar och hundträning. Det finns säkert en hel del " mindre bra " britter men dom hittar knappast till Sverige eftersom vi här hemma blir allt bättre på att träna våra hundar och vi bjuder således inte hit " kreti & pleti "... Nog om det nu !
Jag hade förmånen att tillbringa två underbara dagar tillsammans med Paul Bates. En väldigt sympatisk engelsman i 60 - årsåldern med glimten i ögat och en, tror jag, ganska typisk engelsk humor.
En sak skiljde sig dock från dom andra jag träffat...han var smärtsamt ärlig och rak i sin kritik mot framförallt förarna men även mot hundarna. Dom flesta tog det precis som det var meningen, dock inte alla...
Vi snackar förarträning på en väldigt hög nivå ! Vi pendlade alla mellan succe´och fiasko hela helgen och fick verkligen höra det från Paul, dock på ett genomtänkt och pedagogiskt sätt. Efter varje övning frågade han först vad vi tyckte om vårat sätt att föra hund på. Svaren blev ofta ganska typiskt svenskt... " ja, det var väl bra, hyfsat eller ja, jag är ganska nöjd... " Ibland men sällan var vi och Paul överens..sen kom käftsmällen ! Eller även ibland bättre kritik från Paul än vi gav oss själva. Det som skiljer är framförallt förståelsen VARFÖR hunden jobbar på ett visst sätt beroende på terräng, vind och andra yttre faktorer.
Här är vi fortfarande långt efter dom bästa britterna.
Jag tänker inte gå in på övningarna vi gjorde. Vi tränar ganska likt, den stora skillnaden är att medans vi fokuserar på ATT dummisen kommer hem så tittar dom mer på HUR den kommer hem ! Vi vill gärna ATT hunden tar sig ut till dummisen, dom tittar på HUR den gör det. Dom skickar sina hundar med ETT kommando på ett linjetag och förväntar sig att hunden springer åtminstone 100 meter innan den börjar fråga, vi är bara glada över att över huvud taget få ut våra hundar 100 meter någorlunda rakt och med ett antal kommandon..
Timing och små detaljer...jag känner igen det men behöver påminnas. Hur man skickar, med vilka kommandon, hur man ställer upp hunden osv... och till sist, jycken är ingen leksak eller ett gosedjur utan just - en hund !
Jag skulle kunna skriva så mycket mer om träningen i sig men jag kanske återkommer eller refererar till helgen längre fram i min blogg.
Bara några ord om våra egna hundar som gick kursen...
Jag gick i gruppen öppenklasshundar och jag tycker att hundarnas färdigheter ofta var på en alldeles för låg nivå för den här klassen. Vi missar så oerhört mycket i våran " basic " träning så det ibland blev riktigt pinsamt. Vidare så tycker jag inte att våra hundar ska behöva " ta slut " i den omfattningen dom gjorde.
Hur tränar vi egentligen ? Mycket apporter på kort tid eller lång tid med få apporter ? Jag ställer frågan...och skickar den gärna vidare !
För mycket B - provsträning kanske ?
Kanske vi borde vara mer noga med elementära saker som inkallning, stoppsignaler, höger & vänster etc..
Stadgan var bra men eftersom hälften av hundarna somnade efter en halv dag så kanske det är mer ett bekymmer än vad det är bra ?! Jag sticker ut hakan lite nu...mycket gäller även min egna hund som både då och nu var relativt olydig men hon tog i alla fall inte slut och det visade sig löna sig i slutänden.. ; )
Återigen stort tack till östergötland med Bitte & Gabriella i spetsen, tack till alla funktionärer och tack till mina medkursare som till slut lät mig vinna..ha ha...
Paul, den dagen jag behöver en " bestman " så skickar jag efter dig ! Ska bara hitta nån att gifta mig med först !
Efter en helg med Guy Bennet och framför allt Paul Bates så har, återigen, träningen med egna hundar fått sig en ordentlig knuff framåt.
Jag har under årens lopp varit i kontakt med en del engelsmän och börjar förstå deras träningssätt och, framför allt, deras syn på hundar och hundträning. Det finns säkert en hel del " mindre bra " britter men dom hittar knappast till Sverige eftersom vi här hemma blir allt bättre på att träna våra hundar och vi bjuder således inte hit " kreti & pleti "... Nog om det nu !
Jag hade förmånen att tillbringa två underbara dagar tillsammans med Paul Bates. En väldigt sympatisk engelsman i 60 - årsåldern med glimten i ögat och en, tror jag, ganska typisk engelsk humor.
En sak skiljde sig dock från dom andra jag träffat...han var smärtsamt ärlig och rak i sin kritik mot framförallt förarna men även mot hundarna. Dom flesta tog det precis som det var meningen, dock inte alla...
Vi snackar förarträning på en väldigt hög nivå ! Vi pendlade alla mellan succe´och fiasko hela helgen och fick verkligen höra det från Paul, dock på ett genomtänkt och pedagogiskt sätt. Efter varje övning frågade han först vad vi tyckte om vårat sätt att föra hund på. Svaren blev ofta ganska typiskt svenskt... " ja, det var väl bra, hyfsat eller ja, jag är ganska nöjd... " Ibland men sällan var vi och Paul överens..sen kom käftsmällen ! Eller även ibland bättre kritik från Paul än vi gav oss själva. Det som skiljer är framförallt förståelsen VARFÖR hunden jobbar på ett visst sätt beroende på terräng, vind och andra yttre faktorer.
Här är vi fortfarande långt efter dom bästa britterna.
Jag tänker inte gå in på övningarna vi gjorde. Vi tränar ganska likt, den stora skillnaden är att medans vi fokuserar på ATT dummisen kommer hem så tittar dom mer på HUR den kommer hem ! Vi vill gärna ATT hunden tar sig ut till dummisen, dom tittar på HUR den gör det. Dom skickar sina hundar med ETT kommando på ett linjetag och förväntar sig att hunden springer åtminstone 100 meter innan den börjar fråga, vi är bara glada över att över huvud taget få ut våra hundar 100 meter någorlunda rakt och med ett antal kommandon..
Timing och små detaljer...jag känner igen det men behöver påminnas. Hur man skickar, med vilka kommandon, hur man ställer upp hunden osv... och till sist, jycken är ingen leksak eller ett gosedjur utan just - en hund !
Jag skulle kunna skriva så mycket mer om träningen i sig men jag kanske återkommer eller refererar till helgen längre fram i min blogg.
Bara några ord om våra egna hundar som gick kursen...
Jag gick i gruppen öppenklasshundar och jag tycker att hundarnas färdigheter ofta var på en alldeles för låg nivå för den här klassen. Vi missar så oerhört mycket i våran " basic " träning så det ibland blev riktigt pinsamt. Vidare så tycker jag inte att våra hundar ska behöva " ta slut " i den omfattningen dom gjorde.
Hur tränar vi egentligen ? Mycket apporter på kort tid eller lång tid med få apporter ? Jag ställer frågan...och skickar den gärna vidare !
För mycket B - provsträning kanske ?
Kanske vi borde vara mer noga med elementära saker som inkallning, stoppsignaler, höger & vänster etc..
Stadgan var bra men eftersom hälften av hundarna somnade efter en halv dag så kanske det är mer ett bekymmer än vad det är bra ?! Jag sticker ut hakan lite nu...mycket gäller även min egna hund som både då och nu var relativt olydig men hon tog i alla fall inte slut och det visade sig löna sig i slutänden.. ; )
Återigen stort tack till östergötland med Bitte & Gabriella i spetsen, tack till alla funktionärer och tack till mina medkursare som till slut lät mig vinna..ha ha...
Paul, den dagen jag behöver en " bestman " så skickar jag efter dig ! Ska bara hitta nån att gifta mig med först !
Searover Willing Gry med rätt attityd...( foto Pernilla " Penny " Ernst )
Östgötar guskelov...
Precis hemkommen efter en intensiv ( igen ) kurshelg där man för en gångs skull stod på " andra sidan ", dvs, jag var själv kursare...
Jag ska sortera mina intryck lite och skriva om dom i morgon Redan nu vill jag dock ge en eloge till Bitte Sjöblom igen och till Gabriella Andersson för en utmärkt service och en väl arrangerad helg.
Ett tack även till mina valpköpare David ( med hustru Johanna ) och Ida som hörsammade mitt milda krav på närvaro under helgen.. ; )) Vi tackar alla David och Johanna för att ni säkert och över Motala ( ! ? ) levererade våra instruktörer till Skavsta...jag tackar personligen Ida för ett trevligt sällskap och för en - gentemot engelsmännen - avslappnad attityd...ha ha...
Ida Nilsson har för övrigt tiken LineUp go for runoff...ett namn som förpliktigar !
Jag ska sortera mina intryck lite och skriva om dom i morgon Redan nu vill jag dock ge en eloge till Bitte Sjöblom igen och till Gabriella Andersson för en utmärkt service och en väl arrangerad helg.
Ett tack även till mina valpköpare David ( med hustru Johanna ) och Ida som hörsammade mitt milda krav på närvaro under helgen.. ; )) Vi tackar alla David och Johanna för att ni säkert och över Motala ( ! ? ) levererade våra instruktörer till Skavsta...jag tackar personligen Ida för ett trevligt sällskap och för en - gentemot engelsmännen - avslappnad attityd...ha ha...
Ida Nilsson har för övrigt tiken LineUp go for runoff...ett namn som förpliktigar !
21 april Vårvärme och kurshelg
Idag har det varit en härlig dag. Äntligen lite vårvärme, vi satt tom ute och åt. Lövsångarna har börjat sjunga också och då ÄR det vår.
Helgen ska bli intressant. Jag ska själv gå på kurs med två engelsmän. Platsen är Naddö i östergötland där Bitte Sjöblom i vanlig ordning är med och arrangerar och så generöst ställer upp med både hus och marker. Den kvinnan är underbar, att hon bara orkar ha så många järn i elden hela tiden...
Jag känner att jag behöver uppdatera mig lite, få lite inspiration och lite nya träningstips. Förhoppningsvis kommer det även gagna mina kursare längre fram.
Efter en redan intensiv kursvår och en tid med en ganska besvärlig personlig situation så ska det verkligen bli skönt att få allting " serverat ".
Jag kommer även att träffa min valpköpare David Taylor och hans fru Johanna. Dom åker ändå från Stockholm och ska gå med på kursen utan hund och se och lära. Det kallar jag ambitiösa valpköpare !
Roligt för David också som är från Irland och inte kommer att ha några problem med språket.
Deras lilla Lucy ( LineUp go for eyewipe ) är en härligt pigg tik och jag ser fram emot att så småningom se David föra fram henne till....ja, jag ska inte säga vad David har för mål...Högt ställt är det i alla fall !
Rapport från helgen kommer på söndag.
Ha en trevlig helg, alla !
Helgen ska bli intressant. Jag ska själv gå på kurs med två engelsmän. Platsen är Naddö i östergötland där Bitte Sjöblom i vanlig ordning är med och arrangerar och så generöst ställer upp med både hus och marker. Den kvinnan är underbar, att hon bara orkar ha så många järn i elden hela tiden...
Jag känner att jag behöver uppdatera mig lite, få lite inspiration och lite nya träningstips. Förhoppningsvis kommer det även gagna mina kursare längre fram.
Efter en redan intensiv kursvår och en tid med en ganska besvärlig personlig situation så ska det verkligen bli skönt att få allting " serverat ".
Jag kommer även att träffa min valpköpare David Taylor och hans fru Johanna. Dom åker ändå från Stockholm och ska gå med på kursen utan hund och se och lära. Det kallar jag ambitiösa valpköpare !
Roligt för David också som är från Irland och inte kommer att ha några problem med språket.
Deras lilla Lucy ( LineUp go for eyewipe ) är en härligt pigg tik och jag ser fram emot att så småningom se David föra fram henne till....ja, jag ska inte säga vad David har för mål...Högt ställt är det i alla fall !
Rapport från helgen kommer på söndag.
Ha en trevlig helg, alla !
Födelsedagen ?
Ja, det var jag som fyllde år...19 april. Hur mycket ? 41 men känner och beter mig som en våryster hingst...den bjuder jag på ! ; )
forts. Ponnyjakt och födelsedag
Angående påskhelgen och dess hundar och förare...
Tack Annelie på kennel Flatterhaft för att du år efter år ger oss förtroendet att komma tillbaks. Tack för att du är en så god vän...
Hundarna och förarna ; vi såg hundar som var lugna och tysta och med en bra attityd till sitt arbete. Förarna behöver drillas mera men även dom har en ba inställning till jakten. Hoppas vi gav dom en bra början...
Tomas Söderström och ditt gäng på Claestorp ; tro mer på era hundar, var mer noga med detaljerna och låt inte era hundar knalla, Tomas... ; )) Kul att skjuta va ?! Tack för att jag fick komma.
Maria Sundberg på Stjärnhov och dina träningskompisar ; ge era hundar mer spelrum ( inte alla ), träna mer inkallning, även ni ska tro mer på era unga hundar mer och fundera på SÅÅÅ och JA. Annars måste jag säga att ni för era hundar på ett föredömligt sätt, ni känner dom väl och utnyttjar styrkan och tar hänsyn till svagheter på ett bra sätt. Med sådana träningsmarker förstår jag att ni får fram bra hundar. Var rädd om dem !
Åsa & Asta...tack för en omtumlande och intensiv upplevelse. Nästa gång hoppas jag på att kunna stanna lite längre. Och du Åsa, ett till räcker ! Nöj dig med det du...! ; ))
Tack Annelie på kennel Flatterhaft för att du år efter år ger oss förtroendet att komma tillbaks. Tack för att du är en så god vän...
Hundarna och förarna ; vi såg hundar som var lugna och tysta och med en bra attityd till sitt arbete. Förarna behöver drillas mera men även dom har en ba inställning till jakten. Hoppas vi gav dom en bra början...
Tomas Söderström och ditt gäng på Claestorp ; tro mer på era hundar, var mer noga med detaljerna och låt inte era hundar knalla, Tomas... ; )) Kul att skjuta va ?! Tack för att jag fick komma.
Maria Sundberg på Stjärnhov och dina träningskompisar ; ge era hundar mer spelrum ( inte alla ), träna mer inkallning, även ni ska tro mer på era unga hundar mer och fundera på SÅÅÅ och JA. Annars måste jag säga att ni för era hundar på ett föredömligt sätt, ni känner dom väl och utnyttjar styrkan och tar hänsyn till svagheter på ett bra sätt. Med sådana träningsmarker förstår jag att ni får fram bra hundar. Var rädd om dem !
Åsa & Asta...tack för en omtumlande och intensiv upplevelse. Nästa gång hoppas jag på att kunna stanna lite längre. Och du Åsa, ett till räcker ! Nöj dig med det du...! ; ))
19 april Ponnyjakt och födelsedag
Idag var Camilla och jag ute och tränade dom vuxna hundarna. Lååånga linjetag med störningar från apportkastaren vid sidan om. Sedan skick mot dom gamla linjetagen för att bryta av med låånga sidoförflyttningar till höger respektive vänster, återigen med hjälp av apportkastaren. Vi försöker träna hundarna att enbart med hjälp av muntliga kommandon ( SÅÅÅ till höger och JA till vänster ) förflytta dom sidledes. Jag tror att man kan ha stor nytta av att kunna dirigera sina hundar enbart med hjälp av rösten.
Efter vissa korrigeringar så fungerade det tillfredsställande.
När vi var mitt uppe i träningen så kom det helt plötsligt en lite shettis ( ponny ) travandes....
Alltså, dessa hästar ! Förb....kreatur !!
Jag börjar tro att dom förföljer mig ( se tidigare blogg ) och jag känner mig lite som Hurley i " Lost ".
Ni vet, låtsaskompisar som bara dyker upp...och stör ! Ja ja, ni som följer Lost förstår vad jag menar.
Snabbt in med hundarna i bilen för att påbörja ponnyjakten. Den sprang på en större väg och vi ville göra en insats så den inte blev påkörd.
Efter en mindre jakt och lock med ammoburken till apportkastaren ( skulle låta lite som en liten hink med havre ) så kunde vi till slut koppla kreaturet med ett alldeles för kort retrieverkoppel.
Det visade sig vara en hingst med ystra vårkänslor och hormonerna sprittandes i kroppen. Jag fattade ju läget direkt men Camilla svor så både vårkänslor och hormoner försvann hos både mig och hästen...
Nån timme och ett par kilometer senare hade vi frågat oss fram vart hästen hörde hemma och kunde sedan ställa den i en box i ett litet stall. Ingen hemma så jag skrev ett litet meddelande och för bara en liten stund sen så ringde en tacksam tjej och tackade för hjälpen. Hon bjöd även in mig på en öl eller två om jag hade vägarna förbi så det får man ju snart ha...på tal om vårkänslor och hormoner..ha ha...
Efter vissa korrigeringar så fungerade det tillfredsställande.
När vi var mitt uppe i träningen så kom det helt plötsligt en lite shettis ( ponny ) travandes....
Alltså, dessa hästar ! Förb....kreatur !!
Jag börjar tro att dom förföljer mig ( se tidigare blogg ) och jag känner mig lite som Hurley i " Lost ".
Ni vet, låtsaskompisar som bara dyker upp...och stör ! Ja ja, ni som följer Lost förstår vad jag menar.
Snabbt in med hundarna i bilen för att påbörja ponnyjakten. Den sprang på en större väg och vi ville göra en insats så den inte blev påkörd.
Efter en mindre jakt och lock med ammoburken till apportkastaren ( skulle låta lite som en liten hink med havre ) så kunde vi till slut koppla kreaturet med ett alldeles för kort retrieverkoppel.
Det visade sig vara en hingst med ystra vårkänslor och hormonerna sprittandes i kroppen. Jag fattade ju läget direkt men Camilla svor så både vårkänslor och hormoner försvann hos både mig och hästen...
Nån timme och ett par kilometer senare hade vi frågat oss fram vart hästen hörde hemma och kunde sedan ställa den i en box i ett litet stall. Ingen hemma så jag skrev ett litet meddelande och för bara en liten stund sen så ringde en tacksam tjej och tackade för hjälpen. Hon bjöd även in mig på en öl eller två om jag hade vägarna förbi så det får man ju snart ha...på tal om vårkänslor och hormoner..ha ha...
18 april Påskturne´n är över...
Det har varit en intensiv påskhelg med mycket hundträning...
Torsdag kväll, fredag och lördag hos kennel Flatterhaft i Borås ( tack än en gång för all hjälp, Camilla ! )
Därefter vidare till sörmland för två dagars träning. Jag ska skriva mer om det i morgon, nu är det ju hockey...
Jag måste bara tacka mina underbara grannar Mange & Lotta för allt ni hjälper mig med. Återigen tack till Camilla som alltid ställer upp. Det är fantastiskt att komma hem till ett varmt hus ( eldar med ved ), rastade hundar och ett hus ocg trädgård i tip top...jag saknar ord...
I nödens stund prövas vännerna !
Torsdag kväll, fredag och lördag hos kennel Flatterhaft i Borås ( tack än en gång för all hjälp, Camilla ! )
Därefter vidare till sörmland för två dagars träning. Jag ska skriva mer om det i morgon, nu är det ju hockey...
Jag måste bara tacka mina underbara grannar Mange & Lotta för allt ni hjälper mig med. Återigen tack till Camilla som alltid ställer upp. Det är fantastiskt att komma hem till ett varmt hus ( eldar med ved ), rastade hundar och ett hus ocg trädgård i tip top...jag saknar ord...
I nödens stund prövas vännerna !
12 april Träning och forsränning
En bit ifrån huset där jag bor finns det en grävd, stensatt kanal som det så här års forsar ganska rejält i. Över kanalen går det en en skogsbilväg och vattnet passerar genom en vägtrumma som är ungefär 80 cm i diameter. På bägge sidor om kanalen är det ekskog med smågranar inunder.
Dagens träning med dom vuxna bestod i att skicka dom snett över kanalen på linjetag utan att ta vägen över stigen - varken på ditvägen eller på hemvägen.
4 dummisar låg utlagda och efter varje hemtagen dummie så kastades det en lång markering med densamma ut över ett hygge. Hunden markerar, vänder om och tar ett linjetag för att sedan hämta markeringen på hygget.
Efter lite tillrättavisningar så fungerade det riktigt hyggligt.
För en gångs skull när jag tränade dom stora så hade jag Tippen med mig. Hon försökte i början hänga med i dom vuxnas tempo men när hon så småningom insåg sina begränsningar så satte hon sig bara ner och tittade på. Hon är för härlig...
Nä, Tippens lilla äventyr började när vi skulle gå hem. Hon stannade vid vägen som går över kanalen och stod och tittade nyfiket ner i vattnet som försvann in i vägtunneln. Det forsar ju förbi både det ena och det andra och när en större ansamling av löv forsade förbi så tog nyfikenheten överhand. Hon böjde sig ner lite för mycket och vips så halkade hon ner i vattnet.
Förskräckt rusade jag fram bara för att se henne försvinna in i tunneln. Jag hann känna en liten panik men det var ju bara att springa till andra sidan tunneln och där kom hon ju...ivrigt simmandes !
Jag fick tag i nackskinnet och fiskade upp henne lite snyggt och släppte sedan ner henne på backen. Hon skakade sig lite vimmelkantigt för att sedan - ja, just det, springa tillbaks till tunneln igen !
Jag tyckte dock att det kunde räcka med äventyr för stunden så jag kallade på henne och sen gick vi hem.
I skrivandets stund så ligger hon i sin korg och sover. Det rycker lite i henne och det kommer små ljud ibland...kanske drömmer hon om forsränning i kanalen på Engaholm.
Påskhelgen blir intensiv med - som vanligt - kurs hos kennel Flatterhaft, Borås.
Jag ska även uppåt sörmland till och hålla en dags Walkup - träning och en annan 1 - dagsträning för öppen och elithundar.
Till Borås följer även Camilla Bladin med som instruktör och ser till så jag sköter mig och inte dricker för mycket ägg... ; ))
Glad Påsk !!
Dagens träning med dom vuxna bestod i att skicka dom snett över kanalen på linjetag utan att ta vägen över stigen - varken på ditvägen eller på hemvägen.
4 dummisar låg utlagda och efter varje hemtagen dummie så kastades det en lång markering med densamma ut över ett hygge. Hunden markerar, vänder om och tar ett linjetag för att sedan hämta markeringen på hygget.
Efter lite tillrättavisningar så fungerade det riktigt hyggligt.
För en gångs skull när jag tränade dom stora så hade jag Tippen med mig. Hon försökte i början hänga med i dom vuxnas tempo men när hon så småningom insåg sina begränsningar så satte hon sig bara ner och tittade på. Hon är för härlig...
Nä, Tippens lilla äventyr började när vi skulle gå hem. Hon stannade vid vägen som går över kanalen och stod och tittade nyfiket ner i vattnet som försvann in i vägtunneln. Det forsar ju förbi både det ena och det andra och när en större ansamling av löv forsade förbi så tog nyfikenheten överhand. Hon böjde sig ner lite för mycket och vips så halkade hon ner i vattnet.
Förskräckt rusade jag fram bara för att se henne försvinna in i tunneln. Jag hann känna en liten panik men det var ju bara att springa till andra sidan tunneln och där kom hon ju...ivrigt simmandes !
Jag fick tag i nackskinnet och fiskade upp henne lite snyggt och släppte sedan ner henne på backen. Hon skakade sig lite vimmelkantigt för att sedan - ja, just det, springa tillbaks till tunneln igen !
Jag tyckte dock att det kunde räcka med äventyr för stunden så jag kallade på henne och sen gick vi hem.
I skrivandets stund så ligger hon i sin korg och sover. Det rycker lite i henne och det kommer små ljud ibland...kanske drömmer hon om forsränning i kanalen på Engaholm.
Påskhelgen blir intensiv med - som vanligt - kurs hos kennel Flatterhaft, Borås.
Jag ska även uppåt sörmland till och hålla en dags Walkup - träning och en annan 1 - dagsträning för öppen och elithundar.
Till Borås följer även Camilla Bladin med som instruktör och ser till så jag sköter mig och inte dricker för mycket ägg... ; ))
Glad Påsk !!
10 april Livet på en pinne
Blå måndag...för många början på en ny, tung arbetsvecka. Så också för mig men dock inte så tung. Ok, jag började med att försova mig men sen har dagen varit riktigt bra. Ett besök för att få ett bättre liv, en halvtimmes solariepress ( fåfänga har väl aldrig varit en synd..? ), en bra dag på jobbet för att sedan komma hem och se fram emot att få träna sina hundar
Jag har under den gångna helgen varit hos min uppfödare, Monika Thoresson ( kennel Viltvårdarns ) och hållt kurs för en del av hennes valpköpare. En trevlig och inspirerande helg med mycket duktiga labradorer och förare. En sådan uppfödare som Monika skulle alla ha !
Till min hjälp hade jag Camilla Bladin som med sitt rättframma sätt att ge både ris och ros kompletterar min ödmjukhet ( ? ) på ell lysande sätt. ; ) Tack Camilla för hjälpen !
Efter en sådan kurshelg så blir man sugen på att träna sina egna hundar så sagt och gjort..
Jag tog Dis, Gry och Trazan ut först ( se under hundar på www.line-up.se ). Lade ut 5 långa linjetag i en hög och tränade Gry på att på mitt UT - kommando gå långt ut ifrån mig. För varje dummie hon kom hem med så utökade jag avståndet mellan hund och dummie och mellan hund och mig och fortsatte skicka henne mot samma område.
Dummisarna Gry kom hem med slängde jag ut vid sidan om henne som störningar allteftersom jag fortsatte att skicka henne UT. Jag fick korrigera henne vid något tillfälle annars så löste hon sin sin uppgift på ett bra sätt. Till slut var alla 5 dummisarna hemplockade och utkastade igen och jag var nöjd med Grys sätt att lösa sin uppgift.
Störningarna ( 5 st ) som nu låg ute lät jag Dis hämta i form av ett markeringssök. En lätt uppgift kan tyckas men eftersom hon är ganska otränad efter att just haft sin första valpkull så blev det lagom för henne.
Trazan fick sedan ett par långa enkelmarkeringar som belöning för att han, utan knysta, suttit nära Gry som höglöper i skrivandets stund.
Tillbaks hem med dom vuxna hundarna och ut igen med Tippen. Efter några enkla inkallningsövningar så var det återigen dags att fortsätta träningen enligt stolpe nr. 1.
Samma stubbe men den här gången även med lite korv och fläsk som grillades över öppen eld.
Tippen vågar sig längre och längre bort från mig för att utforska milön med alla dofter och löpor efter både fasaner, kaniner, vildsvin och rådjur.
Intressant att notera är att ju längre bort från mig hon är desto snabbare kommer när jag kallar på henne. Men det är klart - får man en korvbit varje gång man kommer som ett skott så kanske det är förståeligt...
Skymningen faller snabbt och med den ökar även ljudnivån. Fasanerna ska ta nattkvist, trastarna sjunger för fullt och den här gången fick vi även sällskap av en flock tranor som högljutt talade om att dom var där.
Ett par kattugglor dök också upp och började slåss om sina revir.
Tippen sitter en bit ifrån mig och bara betraktar och lyssnar. Ibland vrider och vänder hon på huvudet så även hon påminner om en uggla. Hon kastar då och då en blick på mig mest för att kolla att jag sitter kvar och ju mörkare det blir desto närmare mig kommer hon.
Till sist är det helt mörkt förutom eldens sken och då reser vi på oss och går hem.
Under hela tiden vi satt ute så har Tippen varit helt tyst. Hon verkar nöjd med sin tillvaro.
Att sitta en vårkväll vid en eld och bara lyssna på naturen tycker nog både hon och jag detsamma om - det här är livet på en pinne !
Jag har under den gångna helgen varit hos min uppfödare, Monika Thoresson ( kennel Viltvårdarns ) och hållt kurs för en del av hennes valpköpare. En trevlig och inspirerande helg med mycket duktiga labradorer och förare. En sådan uppfödare som Monika skulle alla ha !
Till min hjälp hade jag Camilla Bladin som med sitt rättframma sätt att ge både ris och ros kompletterar min ödmjukhet ( ? ) på ell lysande sätt. ; ) Tack Camilla för hjälpen !
Efter en sådan kurshelg så blir man sugen på att träna sina egna hundar så sagt och gjort..
Jag tog Dis, Gry och Trazan ut först ( se under hundar på www.line-up.se ). Lade ut 5 långa linjetag i en hög och tränade Gry på att på mitt UT - kommando gå långt ut ifrån mig. För varje dummie hon kom hem med så utökade jag avståndet mellan hund och dummie och mellan hund och mig och fortsatte skicka henne mot samma område.
Dummisarna Gry kom hem med slängde jag ut vid sidan om henne som störningar allteftersom jag fortsatte att skicka henne UT. Jag fick korrigera henne vid något tillfälle annars så löste hon sin sin uppgift på ett bra sätt. Till slut var alla 5 dummisarna hemplockade och utkastade igen och jag var nöjd med Grys sätt att lösa sin uppgift.
Störningarna ( 5 st ) som nu låg ute lät jag Dis hämta i form av ett markeringssök. En lätt uppgift kan tyckas men eftersom hon är ganska otränad efter att just haft sin första valpkull så blev det lagom för henne.
Trazan fick sedan ett par långa enkelmarkeringar som belöning för att han, utan knysta, suttit nära Gry som höglöper i skrivandets stund.
Tillbaks hem med dom vuxna hundarna och ut igen med Tippen. Efter några enkla inkallningsövningar så var det återigen dags att fortsätta träningen enligt stolpe nr. 1.
Samma stubbe men den här gången även med lite korv och fläsk som grillades över öppen eld.
Tippen vågar sig längre och längre bort från mig för att utforska milön med alla dofter och löpor efter både fasaner, kaniner, vildsvin och rådjur.
Intressant att notera är att ju längre bort från mig hon är desto snabbare kommer när jag kallar på henne. Men det är klart - får man en korvbit varje gång man kommer som ett skott så kanske det är förståeligt...
Skymningen faller snabbt och med den ökar även ljudnivån. Fasanerna ska ta nattkvist, trastarna sjunger för fullt och den här gången fick vi även sällskap av en flock tranor som högljutt talade om att dom var där.
Ett par kattugglor dök också upp och började slåss om sina revir.
Tippen sitter en bit ifrån mig och bara betraktar och lyssnar. Ibland vrider och vänder hon på huvudet så även hon påminner om en uggla. Hon kastar då och då en blick på mig mest för att kolla att jag sitter kvar och ju mörkare det blir desto närmare mig kommer hon.
Till sist är det helt mörkt förutom eldens sken och då reser vi på oss och går hem.
Under hela tiden vi satt ute så har Tippen varit helt tyst. Hon verkar nöjd med sin tillvaro.
Att sitta en vårkväll vid en eld och bara lyssna på naturen tycker nog både hon och jag detsamma om - det här är livet på en pinne !
4 april. Avkastad och träning
Jag är ganska road av att rida. Mina grannar har ett halvblod som heter Fie. Fie är 15 år och en dam md ganska bestämda åsikter. Hon är också rätt stor, 175 cm i mankhöjd. ( ja, jag behöver en stol när jag ska sitta upp..) Jag tycker det är ganska avkopplande att rida ut framåt kvällen och samla tankarna lite. Ibland tar jag med mig några av hundarna som då får springa lösa under ridturen.
Ikväll var det en underbar kväll och jag bestämde mig för en tur med Fie. Hon kan vara lite besvärlig att hämta i hagen men just ikväll gick det enkelt. Efter att jag sadlat på så gav vi oss iväg i lugn skritt. Jag märkte dock snart att Fie var lite " spattig "... Ni vet, galopp på stället och lite sånt där. Hon reste sig ett par gånger också osv. Förmodligen så ville hon hem igen till sin kompis Vira Blåtira som är en liten ponny. Jag manade dock på henne i trav och så småningom i en behärskad galopp...tyckte jag i alla fall. När galoppen gick som bäst tyckte Fie att hon skulle hem igen. Tvärstopp på stället och Jens flög som en liten vante över huvudet på Fie och slog i backen. Tur att jag har en bra fallteknik, väl inövad under många år som skateboardnörd...Så ingen skada skedd. Jag reste mig och borstade av mig och skulle precis ropa på Fie men det enda jag såg av henne var hennes breda arsle som försvann hemåt.
Förb....kreatur !
Jag gick hem bara för att konstatera att Fie stod utanför hagen och snackade med Vira...fan vet om dom inte skrattade också.. Nähä du, tänkte jag. Mig kastar du inte av ostraffat. Jag tog Fie i tyglarna och gick tillbaks dit hon förbrytit sig, satte upp ( utan stol ) och red vidare på min runda, trots Fies ivriga protester. Ungeför som när jag tränar hund så drev jag igenom min vilja. För mig genast över på hundträningen...
Hemkommen efter ridturen gick jag först ut och tränade Gry ( Searover Willing Gry ).
Minnesdirigeringar som jag lade ut igår med ganska provocerande störningar. Hon respekterade mina UT - kommandon lysande och noterade, men brydde sig inte om, störningarna.
Fortsatte vidare min träning att enbart med kommanden och inga tecken få henne att gå till höger respektive vänster. Nåt jag tror man kan ha stor nytta av när du vet var hunden befinner sig men hunden kan inte se dig.
Sen hämtade jag Tippen ( LineUp go for perfection ) och tränade henne på stolpe nr. 1.
När det skymmer här hemma på Engaholm så är fasanerna och kaninerna som mest aktiva. Dom hävdar revir, dom för ett herrans liv när dom ska ta nattkvist ( ja, fasanerna förstås.. ).
Trastarna sjunger för fullt och morkullorna drar. Kort sagt - många intryck för en liten valp.
Jag sitter bara still på mon stubbe och iakttar henne. Hon får själv lära sig att handskas med alla intrycken. Ibland visslar jag på henne och ger henne kel och en godis när hon kommer och ibland tar hon själv kontakt vilket jag då uppmuntrar.
Det är roligt att se henne ömsom gruffa på och ömsom smyga på när hon får närkontakt med en fasan eller kanin.
Kort sagt - jag utsätter henne för mycket intryck och en, för en valp, provocerande miljö. Allt för att se hur hon reagerar, allt för att lära känna henne så bra som möjligt.
Dessutom är det ganska behagligt att sitta på den där stubben och tänka lite. Mycket kretsar såklart runt hundträning men tankar går också till vad man haft och mist, saknaden efter både det ena och det andra men även längtan efter det nya... Djupt, eller hur !?
Ta hand om er!
Ikväll var det en underbar kväll och jag bestämde mig för en tur med Fie. Hon kan vara lite besvärlig att hämta i hagen men just ikväll gick det enkelt. Efter att jag sadlat på så gav vi oss iväg i lugn skritt. Jag märkte dock snart att Fie var lite " spattig "... Ni vet, galopp på stället och lite sånt där. Hon reste sig ett par gånger också osv. Förmodligen så ville hon hem igen till sin kompis Vira Blåtira som är en liten ponny. Jag manade dock på henne i trav och så småningom i en behärskad galopp...tyckte jag i alla fall. När galoppen gick som bäst tyckte Fie att hon skulle hem igen. Tvärstopp på stället och Jens flög som en liten vante över huvudet på Fie och slog i backen. Tur att jag har en bra fallteknik, väl inövad under många år som skateboardnörd...Så ingen skada skedd. Jag reste mig och borstade av mig och skulle precis ropa på Fie men det enda jag såg av henne var hennes breda arsle som försvann hemåt.
Förb....kreatur !
Jag gick hem bara för att konstatera att Fie stod utanför hagen och snackade med Vira...fan vet om dom inte skrattade också.. Nähä du, tänkte jag. Mig kastar du inte av ostraffat. Jag tog Fie i tyglarna och gick tillbaks dit hon förbrytit sig, satte upp ( utan stol ) och red vidare på min runda, trots Fies ivriga protester. Ungeför som när jag tränar hund så drev jag igenom min vilja. För mig genast över på hundträningen...
Hemkommen efter ridturen gick jag först ut och tränade Gry ( Searover Willing Gry ).
Minnesdirigeringar som jag lade ut igår med ganska provocerande störningar. Hon respekterade mina UT - kommandon lysande och noterade, men brydde sig inte om, störningarna.
Fortsatte vidare min träning att enbart med kommanden och inga tecken få henne att gå till höger respektive vänster. Nåt jag tror man kan ha stor nytta av när du vet var hunden befinner sig men hunden kan inte se dig.
Sen hämtade jag Tippen ( LineUp go for perfection ) och tränade henne på stolpe nr. 1.
När det skymmer här hemma på Engaholm så är fasanerna och kaninerna som mest aktiva. Dom hävdar revir, dom för ett herrans liv när dom ska ta nattkvist ( ja, fasanerna förstås.. ).
Trastarna sjunger för fullt och morkullorna drar. Kort sagt - många intryck för en liten valp.
Jag sitter bara still på mon stubbe och iakttar henne. Hon får själv lära sig att handskas med alla intrycken. Ibland visslar jag på henne och ger henne kel och en godis när hon kommer och ibland tar hon själv kontakt vilket jag då uppmuntrar.
Det är roligt att se henne ömsom gruffa på och ömsom smyga på när hon får närkontakt med en fasan eller kanin.
Kort sagt - jag utsätter henne för mycket intryck och en, för en valp, provocerande miljö. Allt för att se hur hon reagerar, allt för att lära känna henne så bra som möjligt.
Dessutom är det ganska behagligt att sitta på den där stubben och tänka lite. Mycket kretsar såklart runt hundträning men tankar går också till vad man haft och mist, saknaden efter både det ena och det andra men även längtan efter det nya... Djupt, eller hur !?
Ta hand om er!
Stolpe nr. 1 Lär känna din hund
Här kommer en kort resume´av det jag redan skrivit men inte publicerat.
När man får hem sin valp så är det några saker som jag tycker är viktigt. Man måste lära valpen vad den heter, man måste lära den vad ett " nej " betyder och man måste lära den vem som bestämmer.
Jag ger mina valpar en eller två veckor på att bekanta sig med sin nya miljö och på att lära känna den övriga flocken ( människor och / eller hundar. ) Sen börjar jag " träna " valpen.
Träningen går ut på att lära känna den nya individen. Umgås mycket med den, utsätta den för alla möjliga situationer och miljöer, försöka knyta ett så starkt socialt band som möjligt med valpen.
Få den att känna att jag är den stora tryggheten i valpens värld. Det brukar inte vara så svårt...
Vidare så tränar jag mycket inkallning såklart...att den ska sätta sig innan den äter ( på visselsignal ), sitt stanna kvar.. Jag försöker få den följsam när jag är ute och går i skogen, jag uppmuntrar mycket ögonkontakt osv osv..
Jag låter inte valpen apportera särskilt mycket, springa efter bollar etc. Jag litar helt enkelt på att den ska apportera när det blir dags för den träningen.
Jag ska försöka vidareutveckla punkt nummer 1 längre fram.
När man får hem sin valp så är det några saker som jag tycker är viktigt. Man måste lära valpen vad den heter, man måste lära den vad ett " nej " betyder och man måste lära den vem som bestämmer.
Jag ger mina valpar en eller två veckor på att bekanta sig med sin nya miljö och på att lära känna den övriga flocken ( människor och / eller hundar. ) Sen börjar jag " träna " valpen.
Träningen går ut på att lära känna den nya individen. Umgås mycket med den, utsätta den för alla möjliga situationer och miljöer, försöka knyta ett så starkt socialt band som möjligt med valpen.
Få den att känna att jag är den stora tryggheten i valpens värld. Det brukar inte vara så svårt...
Vidare så tränar jag mycket inkallning såklart...att den ska sätta sig innan den äter ( på visselsignal ), sitt stanna kvar.. Jag försöker få den följsam när jag är ute och går i skogen, jag uppmuntrar mycket ögonkontakt osv osv..
Jag låter inte valpen apportera särskilt mycket, springa efter bollar etc. Jag litar helt enkelt på att den ska apportera när det blir dags för den träningen.
Jag ska försöka vidareutveckla punkt nummer 1 längre fram.
Välkommen till LineUp´s blogg.
Här kommer det att skrivas om lite allt möjligt som hunder i hundvärlden. Mycket kommer naturligt att kretsa kring hundträning och framför allt om min nya stjärna LineUp go for perfection , Tippen.
Jag kommer även att försöka delge er lite av mina träningsmetoder och jag kommer att gå igenom mina " stolpar " som jag försöker bygga upp min hundträning på.
För en längre presentation av mig själv, Jens Palmqvist och mina hundar så gå gärna in på min hemsida www.line-up.se.
Jag kommer även att försöka delge er lite av mina träningsmetoder och jag kommer att gå igenom mina " stolpar " som jag försöker bygga upp min hundträning på.
För en längre presentation av mig själv, Jens Palmqvist och mina hundar så gå gärna in på min hemsida www.line-up.se.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!