Line - Up Labradorer Kurs & Träning

Jag är ganska road av att rida. Mina grannar har ett halvblod som heter Fie. Fie är 15 år och en dam md ganska bestämda åsikter. Hon är också rätt stor, 175 cm i mankhöjd. ( ja, jag behöver en stol när jag ska sitta upp..) Jag tycker det är ganska avkopplande att rida ut framåt kvällen och samla tankarna lite. Ibland tar jag med mig några av hundarna som då får springa lösa under ridturen.
Ikväll var det en underbar kväll och jag bestämde mig för en tur med Fie. Hon kan vara lite besvärlig att hämta i hagen men just ikväll gick det enkelt. Efter att jag sadlat på så gav vi oss iväg i lugn skritt. Jag märkte dock snart att Fie var lite " spattig "... Ni vet, galopp på stället och lite sånt där. Hon reste sig ett par gånger också osv. Förmodligen så ville hon hem igen till sin kompis Vira Blåtira som är en liten ponny. Jag manade dock på henne i trav och så småningom i en behärskad galopp...tyckte jag i alla fall. När galoppen gick som bäst tyckte Fie att hon skulle hem igen. Tvärstopp på stället och Jens flög som en liten vante över huvudet på Fie och slog i backen. Tur att jag har en bra fallteknik, väl inövad under många år som skateboardnörd...Så ingen skada skedd. Jag reste mig och borstade av mig och skulle precis ropa på Fie men det enda jag såg av henne var hennes breda arsle som försvann hemåt.
Förb....kreatur !
Jag gick hem bara för att konstatera att Fie stod utanför hagen och snackade med Vira...fan vet om dom inte skrattade också.. Nähä du, tänkte jag. Mig kastar du inte av ostraffat. Jag tog Fie i tyglarna och gick tillbaks dit hon förbrytit sig, satte upp ( utan stol ) och red vidare på min runda, trots Fies ivriga protester. Ungeför som när jag tränar hund så drev jag igenom min vilja. För mig genast över på hundträningen...
Hemkommen efter ridturen gick jag först ut och tränade Gry ( Searover Willing Gry ).
Minnesdirigeringar som jag lade ut igår med ganska provocerande störningar. Hon respekterade mina UT - kommandon lysande och noterade, men brydde sig inte om, störningarna.
Fortsatte vidare min träning att enbart med kommanden och inga tecken få henne att gå till höger respektive vänster. Nåt jag tror man kan ha stor nytta av när du vet var hunden befinner sig men hunden kan inte se dig.
Sen hämtade jag Tippen ( LineUp go for perfection ) och tränade henne på stolpe nr. 1.
När det skymmer här hemma på Engaholm så är fasanerna och kaninerna som mest aktiva. Dom hävdar revir, dom för ett herrans liv när dom ska ta nattkvist ( ja, fasanerna förstås.. ).
Trastarna sjunger för fullt och morkullorna drar. Kort sagt - många intryck för en liten valp.
Jag sitter bara still på mon stubbe och iakttar henne. Hon får själv lära sig att handskas med alla intrycken. Ibland visslar jag på henne och ger henne kel och en godis när hon kommer och ibland tar hon själv kontakt  vilket jag då uppmuntrar.
Det är roligt att se henne ömsom gruffa på och ömsom smyga på när hon får närkontakt med en fasan eller kanin.
Kort sagt - jag utsätter henne för mycket intryck och en, för en valp, provocerande miljö. Allt för att se hur hon reagerar, allt för att lära känna henne så bra som möjligt.
Dessutom är det ganska behagligt att sitta på den där stubben och tänka lite. Mycket kretsar såklart runt hundträning men tankar går också till vad man haft och mist, saknaden efter både det ena och det andra men även längtan efter det nya... Djupt, eller hur !?
Ta hand om er!